Av Jan Peter Axelsson

STOCKHOLM, Oct. 3(Greenpost) — En Seminarium om Kinas medier : propaganda, kontrol och konkurrens hölls av SNS den 3 oktober i Stockholm.

Ett 50-tal personer med stort intresse för Kina samlade vid lunchtid i SNS, Studie­förbundet Näringsliv och Samhälle, lokaler i centrala Stockholm.

Professor David Strömberg och journalist och författare Ola Wong var inbjudna att tala över temat: Kinas medier: propa­ganda, kontroll och konkurrens. Davids bidrag finns också som SNS analys rapport nr: 51, se https://www.sns.se/.

Några av de frågeställningar David Strömberg tog upp:

1. Hur har tidningar och sociala media utvecklats i Kina de senaste decennierna?
2. Vilken grad av regimtrogenhet ser vi i kinesiska tidningar och varför ser vi avvikelser?
3. Vilken roll har sociala medier i Kina och vilken betydelse har regimens censur?

Den metod David och hans forskargrupp använder är en automatiserad teknik att med hjälp av datorer gå igenom stora textmängder och mäta frekvens av väl valda nyckelord och ur detta bygga upp en förståelse. Textmaterialet har hämtats från:

• Tidningsartiklar 1999-2010 från 117 tidningar lagrade digitalt WiseNews

• Samtliga blogginlägg 2009-2013 på Weibu ca 13,2 miljarder.

Vad är då resultaten av de här studierna? 

Först och främst hade vi under åren 1990-2010 en stark utveckling av kinesiska media och antalet dagliga tidningar ökade från ca 200 till 1000 i hela landet.  Detta ska jämföras med att i västvärlden haft en nedgång i antalet tidningar.

Under den studerade perioden kunde man se en ökad nivå av kritiskt granskande journalistik. Ett skäl till detta är att kineser i allmänhet, precis som vi i väst, är intresserad av att läsa granskande artiklar. Ur den analys av tidningsartiklar som gjorts kunde man ganska klart se ett samband mellan kritiskt granskande innehåll och bättre ekonomi för aktuell tidning. Alla tidningar är knutna på något sätt till kommunistpartiet och värnar förstås om parti-lojalitet men man har också ett behov av att tidningarna ska läsas av många och att tid­nings­­utgivning ska generera vinst. Dessa delvis motstridiga mål och hur de hanteras är något som intres­serade Davids forskargrupp speciellt. Mer finns att läsa i SNS rapporten tidigare nämnd.

Vidare skapades det sociala mediat Weibu 2009 som har likheter med Twitter och fick på några få år ett par hundra miljoner kineser att skriva bloggar. De första åren var det möjligt att ha blogg-konton helt anonymt vilket bidrog till populariteten. För några år sedan började myndigheterna inskränka möjligheterna att vara anonym på internet, men detta är inte infört i speciellt stor omfattning, så uppfattar David det.

Faktum är att sociala media har haft (och verkar fortfarande ha) en viktig funktion för att kanalisera viktig konstruktiv kritik för samhällsfunktioner trots utbredd censur.  Ett skäl är att censuren sker på nationell nivå. På nationell politisk nivå är där ett intresse att få information om brister på regional och lokal nivå. Därför uppfattar man att sociala media kan fortsätta.

Tidningarna ägs och kontrolleras på regional och lokal nivå och där finns betydligt mindre intresse att sprida kritiska nyheter och därför är censuren här mycket starkare.

Ola Wong som bott och verkat i Kina under många år, men nu stationerad i Sverige, uppfattar att Davids beskrivning säkert väl speglar den tid som varit. Han har sett framväxten av allt bättre journalistik och många nya viktiga tidningar. Men där fanns också brister och flertal journalister avslöjades som korrupta och allmänhetens förtroende sjönk för tidningar under en period innan Xi Jiping kom till makten, enligt Ola.

På senare år har kinesiska medias möjligheter till kritisk journalistik begränsats väsentligt, enligt Ola Wong.  Detta uppfattar han gäller både inhemska journalister och utrikes­korres­pondenter. Ett mått på detta är ett index som Freedom House ställer samman för varje år över världens länder, se SNS rapport 51 tidigare nämnd. Pressfriheten i Kina bedöms nu vara tillbaka på samma nivåer som gällde 1990.

Seminariet avslutades med en längre frågestund och här ett axplock:

Det är inte planerat någon uppföljande studie av förändringarna i Kinas mediaklimat de senaste åren av David och hans forskargrupp.

Däremot jobbar de med att studera hur kritik av läkemedel i Kina kanaliseras i sociala medier och vilken betydelse det har för att förbättra situationen.  Kina brottas med problem med undermåliga läkemedel och här är ett stort intresse både för den enskilde personen och för myndigheter på olika nivåer att komma till rätta med detta.

Flera frågor kretsade kring Kinas omfattande projekt kring ”medborgarbetyg”. Detta kan liknas vid vårt system kring kreditvärdighet som våra banker använder, men är betydligt mer omfattande. Detta system är fortfarande i sin linda men tester görs redan idag i större skala i vissa regioner.

Hur ställer sig då kineser till att bli ”övervakade” på det här sättet? En norsk studie visar att på en arbetsplats är kineser minst lika avogt inställda till övervakning, om inte mer, än vi i väst. Samtidigt är det så att den allmänna uppfattningen är att det är lätt att bli lurad i olika sam­man­hang, inte minst i affärer. Det publika medborgarbetyget ger då möjlighet till större transparens och ökat förtroende människor emellan.

Vi ser i hanteringen av privat information en stor skillnad där vi i Europa nyligen infört GDPR med stark betoning på den personliga integriteten.

En frågeställning som vi bara nuddade vid är att i väst har vi en växande medvetenhet om medias fokus på det “exceptionella” som ofta är negativa nyheter medan förståelse för de “långsamma positiva skeenden” i världen inte rapporteras på samma sätt. En namnkunnig kritiker är den framlidne professorn Hans Rossling med sin bok Factfullness, se https://www.gapminder.org

Slutsatsningen är att det finns stor skillnader mellan kinesiska och sveriges medier, men i kina ny media spelade mycket större roll i samhälle och ibland det hjälper ordinarie människör så att deras röstar kan höras.