Jag är för det mesta stolt över mitt hemland och anser att Sverige är ett av de bästa länderna att bo i. Min fru, som kommer från Kina, är också väldigt glad över att bo i Sverige. Hon har flitig kontakt med släkt och vänner i Kina och Hong Kong och hon pratar mycket om det vackra svenska landskapet liksom om öppenheten och vänligheten hos det svenska folket.
 
Nu, efter satirprogrammet ”Svenska nyheters” inslag om Kina har bilden förändrats. Min fru är ledsen och besviken. Vad var egentligen meningen med detta program? Satir har alltid funnits och jag välkomnar god sådan. Men det här inslaget var inte bara elakt och fult, det höll dessutom extremt låg nivå.
 
Programledaren Jesper Rönndahl tar upp och späder på gamla fördomar. Med en arrogant och självgod attityd försöker han sig på en analys av Kina som bara blir ytlig och substanslös. Och varför väljer man den tyske tonsättaren Johann Pachelbel för att illustrera den svenska idyllen? Okunskap och inskränkthet är ingen lyckad kombination.
Upprinnelsen till det här programmet är de kinesiska turister som blev avhysta från ett hostel då de kommit ett dygn för tidigt. Kina, som först fördömde svensk polis och deras agerande, har sedan gått ut och förklarat att det hela handlade om en monumental kulturkrock och att kineserna överreagerade. Att då i efterhand, när känslorna lagt sig, lägga ut det här programmet är både tanklöst och beklagligt.
Jag är glad över att vi i Sverige inte har statskontrollerad television men någon form av kontroll när det gäller public service vore ändå önskvärt. Kineser ser normalt inte på svensk tv av förklarliga skäl men det här programmet, som dessutom var tolkat på kinesiska, har visats och väckt stor indignation i Kina. Med all rätt. Här får kineserna inte bara en bild av svenskarna som ett fördomsfullt och inskränkt folk, man tror också att vår humor håller sig på denna låga nivå.
Många tycker säkert jag är tråkig och rigid som tycker så här. Det är ju trots allt en publik med i programmet som skrattar gott åt Jesper Rönndahl. Men att göra sig lustig på andras bekostnad tycker jag alltid är ett lågvattenmärke. Alltid. Bra humor som står sig genom åren är den som är intelligent och skarpsynt. “Svenska nyheter” kommer tack och lov snart att vara bortglömt men fram till dess får vi nog dessvärre leva med en försämrad relation till Kina.
Jag tror inte att programledarens avsikt var att skada någon men ett visst mått av sunt förnuft bör man ändå använda i sin relation med andra kulturer. Det som vi uppfattar som, visserligen dåligt men ändå, ett oförargligt skämt kan i ett annat land uppfattas som en grov skymf. Det är precis vad som skett nu och det minsta Jesper Rönndahl och Sveriges Television borde göra är att åtminstone be om ursäkt.
Vi har nyligen, i min familj och bland våra vänner, firat midhöstfesten, en urgammal kinesisk högtid som Jesper Rönndahl sannolikt aldrig hört talas om. I korthet handlar det om övergången mellan årstiderna och kopplingen till Yin och Yang. Sedan runt tusen år tillbaka förknippas den även med den runda månkakan som delas i fyra lika stora delar. När man äter månkakan kan man tänka på sina avlägsna vänner runt jordklotet. Just den här fullmånen i september anses vara den som lyser starkast och därför samlas människor i Kina och runt hela världen för att fira den globala gemenskapen mellan människor. Månen är densamma, var man än befinner sig på jordklotet. Likaså har människor samma tankar och samma drömmar. Nu har månkakan fått en fadd eftersmak.
Kina är ett land som värnar om sin långa historia. Det är också ett välutvecklat och modernt industriland. Man känner stolthet över sitt folk och sina traditioner. En stolthet som vi nu har trampat på och smutsat ned. “Svenska nyheter” är en del av public service som jag är med och finansierar med hjälp av TV-avgiften. Om inte SVT och Jesper Rönndahl vill be om ursäkt så vill i alla fall jag be mina kinesiska vänner om ursäkt. Jag hoppas att relationen på diplomatisk nivå snart blir bättre igen. Relationen till mina vänner är oförändrad även om bägaren blivit lite smolkig.